Simon:
"vem är det du bär med dig här? vem är bara vit vit vit?"
Lisa:
De vita prickarna har sin vita färg för att jag ville anonymisera personerna. Ingen är helt vit för mig. Det närmsta vitheten jag kan komma är O, U och Å men det finns en ton av grå och blå i dessa med varierande transparens.
Simon:
"fina pics btw.
lite tingelingiga, änglastoft å mjukt fint ljus. händer berättar mycket
om en människa säger ju folk, vad berättar dina om dig tro?"
Lisa:
Tack! Det var det jag ville uppnå. Glitter utan att addera glitter. Denna veckan handlar för mig om att pröva. Här provade jag var
det kändes bäst att bära prickarna. Längst ut på fingrarna - där de ges
funktionen känselspröt och ger mig fingertoppskänsla eller gömda längst
in i den kupade handen - som att jag tar hand om dem (som mitt foto
från förra gestaltningsdelen) eller någonstans att ha dem tills man behöver plocka fram dem.
Mina händer är nog en akilles-häl jag aldrig visat fram. Jag har alltid haft 10 små prinskorvar till fingrar och nariga nagelband för att jag är så dålig på att använda vantar i god tid. Min mormor sa däremot alltid "Kom mitt lilla gull, du har så goa och varma händer, jämt!" och så fick jag värma hennes fina händer med såndär lös hud som rynkiga små gummor har.
Simon:
"vad säger
linjerna i handflatan, har någon läst dina händer? bär du många
människor? hur många människor bär dig? jag tänker att vissa människor
tar ansvar(bär) för allt och alla, medan man själv inte anser sig vara
någon att ta ansvar för(?)."
Lisa:
Ingen har läst mina händer, tidigare. Den sista bilden av de tre jag publicerade visar ett område linjer i fokus. När jag såg det första gången tänkte jag på ordet rötter för att bilden av linjer påminde mig om ett träd. Tänker jag på rötter tänker jag i sin tur på att den gren jag tillhör inom Pegoraro har ett familjenamn (det har alla tre grenar) som är Pacanin. När jag bodde i Italien planerade jag att tatuera in namnet i fotvalvet vilket inte blev av för att tatueraren inte hade någon ledig tid för än dagen efter jag skulle flytta hem igen. Jag tar frivilligt ansvar för mina rötter. Min pappa var och är en spindel i nätet, och kanske faller inte äpplet så långt ändå. Det är nog bara sån jag är, eller har blivit av att vara medlem i en familj som varje år bilat utan luftkondionering i två dygn för att nå släkten. Varje sommar.
Jag bär på alla som fastnat och jag kan tänka mig att de blivit fler med hjälp av min synestesi än om jag saknat den.
okok, intressant med det vita. finns det fler färger som inte ingår i ditt alfabet?
SvaraRaderafingrar som känselspröt, en akilleshäl som hålls gömd. det finns bättre och sämre platser för prickarna alltså. vart e det sämsta stället på handen och varför? om fingertoppen visar på känselspröt, vad visar då en hårt knuten näve med en vit prick på knogen tex? är denna akilleshäl din egna föreställning eller är det någon annan, likt din mormor, som påpekat/påverkat hur du ser på dina händer? korvfingrar misstänker ja inte så värst många som kallat dina fingrar. ja kan ha fel, ville bara säga det.
ingen har läst dina händer, tidigare. tidigare? vem har läst dem nu? man läser ju in en hel del i händer, grova arbetarhänder med valkar och sprickor som talar om slit och släp, putsade 25 åriga naglar på lena mjuka händer som aldrig svettats, små lila händer som ser overkligt små ut där de håller kring en normalstor finger, skitiga mellanstora händer med jord och grus under naglarna som vittnar om lek och handarbete till din mormors rynkiga händer med flera meter av extra skinn som skrynklat ihop sig. en sådan hand, hur går den att tatuera? hade fotvalv skall göra något djävluskt ont att tatuera, precis som stora muskelgrupper likt sätesmuskeln, e du smärttålig?
hur gör man för att fastna i ditt bärande? finns det knep eller är det synestesins färger som spelar in här? :)