Nyss hemkommen från handledning. Vad som är tydligast i världen för mig är svårt att förstå om man inte följt min process från gestaltningen i 360. Så här kommer ett litet nedslag/förklaring:
Jag backar tillbaka nu. Skalar av. Förtydligar. Renodlar. För att det ska bli lättare att förstå - både för min handledningsgrupp, min handledare och mig själv - om vart jag är på väg och vad jag undersöker:
Vad jag undersöker:
Vad är ett självporträtt? Vad kan det vara och hur långt bort från den traditionella bilden av ett självporträtt kan man gå?
Vart jag är på väg:
Arbetet ska sluta i en didaktisk frågeställning, som kuggar ihop med gestaltningen. Hade jag skrivit ner den idag hade den kunnat låta: Varför är självporträttet ett viktigt inslag i bildundervisningen och vad finns det för vägar att gå för eleven, för att nå dit? (Jätteflummig formulering, men detta stadiet är ju just flummigt också.
Men varför har jag pratar om synestesi och prickar och musik och glitter och färg och tjolahej då?
Jo. För att det är därifrån jag kommit när jag gått in i självporträttet. Tillsammans är nämligen synestesi/prickar/musik/glitter och färg artefakter som tillsammans bildar ett slags självporträtt för mig. (Bilderna med händerna)
Hur ska jag fortsätta nu då?
Jo...till en början ska jag:
* kolla vidare på självporträttets historia kontra samtidskonstnärers användade av formen.
* göra en mindmap med olika verktyg som leder till självporträtt
* Se om "Work of art" där de som arbetsprov till första avsnittet fått göra självporträtt och nu ska göra någon annans porträtt. Vad händer då?
det första ja tänkte på(fråga mig inte varför) när ja läste självporträtt var Odd Nerdrum, en norsk wacko konstnär som gör skönt knepiga självporträtt..
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=WaeJ_fMdPSk
http://nerdrummuseum.com/Paintings.php