v.40 Måndag forts.

På promenaden ser jag något nytt på mitt område. Att man lagt sten i den gång som blivit av människors trampande. Jag tänker på Lynch som forskat på städers och platsers vägar, stigar och väggar. Hur staden har byggts för att vi ska gå på ett sätt. Hur vi sedan väljer egna vägar ändå. Här har staden svarat på människorna den makt vi tagit oss har lyssnats på. 

Att staden har kommunicerat med befolkningen är min koppling som blir till  genom min förkunskap. Min tolkning är färgad utifrån vem jag är, vad jag gjort och vad jag sett. 

Den lilla vännen

Jag och den lilla vännen. Jag missade genomgången på fredagen för två veckor sen. Efteråt mötte jag upp Ida och Lillemor och vi slog oss net på en filt med Malin som också hon hade sin lilla vän med sig. En IFK-bössa/filur rufsigt hår. Vi skulle se världen och området i vår lilla väns perspektiv. Jag hade ögon och syn men var blind. Jag kunde bara se framför mig det jag just sett. Jag hade träffat min lilla vän och allt jag nu såg var du. 

v.40 Måndag

Jag går en promenad i vårt område, alltså det område vi fått på kartan. Det är också vårt område (klassens) på det sätt att man går här varje dag man ska till och från skolan.. Det är också vårt område (mitt och min sambos) för vi bor ju några steg utanför kartgränsen. Jag går genom området när jag ska till gymmet, affären, caféet, spårvagnen, bussen, hämta på förskolan för mina grannar och när jag ska gå ner på stan. 

Ett område som man tänker sig kunna utantill har blivit en spännande plats. När jag nu promenerar hem ser jag ett halvätet äpple på marken, hajar till och kopplar mitt seende till Charlottes projekt som hon idag sa skulle kretsa kring äpplen. När jag läste Spelets regler handlade mitt projekt mycket om hur allt vi gör, är och ser kan kopplas till annat vi gjort, varit och sett. Hur slumpen inte är ett sammanträffande, (utan att för den sakens skull hänga upp det på ödet och att frånsäga sig ansvaret för det).

Jag är således ansvarig för att träna mitt seende och se kopplingarna. Jag sitter nu och klipper mina trekanter, ett slags innehåll och representationer för delar i mitt inre arkiv. Slumpen, ansvaret och kopplingarna till sånt jag gjort, varit och sett bestämmer vad som får vara med. Det viktiga i detta läget är formen för arkivet. Hur det ser ut och känns. Formen arbetar jag mer på imorgon och kan här visa hur förra veckans trekanter kan se ut: 

Min rörelse från workshop med Benedicte

fredagsreflektion

Denna veckan har vi haft digital workshop-vecka med fotouppgifter med Helga Härenstam, och en hel dag på Artisten med dansaren Benedicte. Vi har förutom detta haft en uppgift från förra veckan att gestalta vårt inre arkiv. Jag missade genomgången av uppgiften men har fått förklarat för mig att inget behöver vara färdigt när vi ses på torsdag och ska gå igenom vad vi arbetat med. Jag har några idéer kring hur jag ska göra när jag tar mig an en gestaltning av mitt inre lapptäcke. Troligtvis landar det i ett kollage av minnen, färger och former då det är det som syns om jag blundar och tänker tillbaka på saker jag varit med om. Synestesin är central för mitt minne, och hur jag lagrar fakta, upplevelser och förnimmelser av personer, platser, tid och rum. 

Workshopen på Artisten var väldigt inspirerande. Parallellt med de fysiska uppgifter och övningar vi tog oss igenom reflekterades det i små grupper. - Vad var din upplevelse? Hur kan du använda/översätta denna övningen i din pedagogiska profession?

Den digitala workshopen har gjort mig mer medveten om noggrannheten vid dokumentation av objekt och händelser i bloggformen, då jag tidigare gärna tagit en snabb bild i farten utan att tänka på utförandet. Med ett gott utförande kan jag förmedla mer av det jag vill, och det har jag med mig från denna veckan.

En suddig bild från vårt performance/övning. (Jag hoppas ni inte tar illa upp att jag lägger ut bilden. Då får ni hojta.)

Digital workshop - objekt/syssla

Objektet jag valde att dokumentera är en av mina favoritböcker. Det är inte litteraturen som är det viktiga för mig här utan bokens omslag. Jag samlar på böcker av Jane Austen, och köper alltid en med ett fint omslag om jag kommer över en utgåva jag inte har sen innan. Denna bok är en utgåva från en särskilt fin serie som jag tyvärr bara har en utav. 

Titeln är Sense and Sensibility. 

Bilden valde jag att knäppa i sovrummet där det var ett fint naturligt ljus från fönstren. Jag ville att dokumentationen skulle stämma överens med objektet så att lägga boken på sängen kändes rätt. 

Bilden är tagen med min Fujifilm X10 och jag har avsiktligt valt att ha mjuk skärpa i bakgrunden då det inte är bokens titel som är viktig för mig. 

Sysslan jag valt att dokumentera är att gå på konstmuseum, särskilt där äldre arkitektur och föremål möter ny och samtida konst. 

Just denna bilden är en av flera på samma museum, där olika ljus spelade roll för föremålen. Bilden är inte iscensatt utan människorna på bilden vet inte att jag tar bilden. Jag insåg i efterhand att ljusets spel mot väggar och föremål var än tydligare i verkligheten än vad som blev på bild just för att jag stod lite dåligt till för att inte bli avslöjad. Upplevelsen av ljuset var alltså pampigare i verkligheten. 

Bilden är tagen med min mobilkamera/iphone 5 

Friday Im in love

 Veckan som gått har gett upphov till huvudvärk. Även om jag inte vet exakt vad jag tänkt så har jag tänkt så mycket och egentligen mest varit supermedveten och på så sett påslagen. Från workshops på sockerbruket till walk and talk och att ha varit i Vasa och bara varit/ kontra att ha gjort saker så har jag varit "på". 

Det känns tryggt och bra att vara tillbaka i HDK men har också förstått denna veckan att vi handleds med nya ingångar och ges nya utmaningar som gör hösten väldigt spännande. Att kliva ut ur comfort zone samtidigt som man bliver in i den. 

Jag har gått i vasaparken och lyssnat på p3 dokumentären om spårvagnsolyckan. Har lyssnat på den förut men nu på ett annat sätt, med ett annat lager. Lukter. Ljud. 

Jag har gjort en soundmap och bestämt mig för att samla ett löv varje dag. Det första löv jag ser på området, varje morgon på väg till skolan. Jag gjorde det när jag bodde i Italien men kom av mig. Den dagen jag inte hittade mina löv kändes det som att jag tappat den dyrbaraste av skatter. 

Det är början på slutet, den sista terminen innan det ettåriga uppehållet som jag ska ta. Men också slutet på början, för snart är början över och det riktiga livet börjar, om inte studierna är just det utan bara förberedelse. 

Startgropen känns inte djup utan bara bekväm och lite mysig. Skrämmande att det inte är skrämmande. Väntar på att bli överraskad och rädd. Utmanad. 

Klara färdiga se

Har längtat tillbaka till HDK. Även om vi inte kör igång med gestaltning direkt så vet man att man hela sommaren att man kommer att injiceras med en kraftfull dos och mix av sånt som inspirerar. Egentligen inte genom vad som visas i form av diabildsfest på kursen i samtidskonst utan av att man automatiskt går in i ett visst mode. Plötsligt, som med nya glasögon (eller nygamla för all del) går man från att bara se det som tar en genom dagen till att verkligen se de detaljer som gör dagen. 

En första dag / ett första inlägg

Ut med det gamla, in med det nya. Eller tillbaka in med det gamla... tillbaka in i det gamla. 

Känns bra att vara tillbaka i kända lokaler, bland gamla/nygamla ansikten men också några helt nya förstås. Kul!

Har just laddat hem blogger på telefonen. Tror att det blir det bästa sättet att blogga på, var man än är - smidigt!