Jag utgick ifrån traditionen genom att rita av mig själv i spegeln. Jag har tidigare i gestaltningsprocessen arbetat kring min synestesi som ger mig färgförnimmelser för siffror, tid, bokstäver och namn. Den rosa cirkeln är en representation av en bit av mig som bara jag kan se. Detta är också så nära mitt subjekt jag tror mig kunna komma i sökandet av jaget och hur jag identifierar mig. Jag har sedan använt den rosa cirkeln för att mäta ut det som alla kan se men som man kan ta för givet är unikt för varje människas kropp - mitt ansiktes referenspunkter.  Utifrån dessa har jag sedan gestaltat mitt självporträtt som rymmer min levda kropp - subjekt och objekt integrerade.

Detta skrev jag dels för min reflektions skull men också för att jag behövde formulera mig för uppsatsen. Nu ska jag gå vidare med gestaltningen som fått lite näring av skrivandet. :)

Det är inte utan att man studsar till när man läser Maurice Merleau-Pontys bok Phenomenology of Perception och man helt plötsligt kommer över dessa ord:

"For the subject does not say only that he has the sensation both of a sound and a colour: it is the sound itself that he sees where colours are formed. [...] Synaesthetic perception is the rule, and we are unaware of it only because we have unlearned how to see, hear, and generally, feel, in order to deduce, from our bodily organization and the world as the physicist conceives it, what we are to see, hear and feel."

Att vara och inte vara i gestaltningsmode

Jag sitter här i morgontimman och funderar över den reflekterande ådran som HDK-tiden väcker varje gång man går in i gestaltning. Flera i klassen som jag pratat med håller med mig om att allt man ser, hör, får nys om tänker man Hur kan jag få in detta? Hur stämmer detta överens med min gestaltning? Som att ständigt vandra runt i metaperspektivet letar vi kopplingar. De allra tydligaste kopplingarna kommer ju till en självmant, det vet jag sen Spelets Regler då mitt arbete handlade om just dedär. Hur allt hänger ihop. Att i början av gestaltningsperioden läsa om Fredrika Bremer för att i slutet av gestaltningsperioden stanna upp vid en viss ros i botaniska trädgården, tycka att den luktar ofantligt gott och sedan läsa på skylten att den heter...just det. Fredrika Bremer. Att det sen visar sig att den är framtagen av botaniker i min hemstad och så vidare.

Jag sitter nu och funderar på hur dessa tankar jag för dagligen, på promenaden hem från skolan, affären och i soffan framför musikhjälpen. Hur dessa redan är ett självporträtt i sig, så som min synestesi, gestaltad en gång i form av tankar. Men var kommer dem ifrån och vem är det som gestaltat detta? Dedär med undermedvetna, Freud och drömmar blev just väldigt intressant.

En koppling till uppsatsen utifrån subjekt och objekt kom just till mig. Nu ska jag koppla bort metaperspektivet och bara äta frukost. Vi får se om jag kan.

Nu var gestaltningen redovisad. Den fortsätter till viss del genom uppsatsen. Mest för att göra en finish av vad som ska hängas på utställningen men också för att ge näring åt uppsatsen. 

Att skriva är inte något problem för mig men däremot kan det bli ett problem att jag skriver på för mycket och harvar in mig i för långa meningar. Tankar som inte håller ihop för en utomstående och sådär. 

Att ha gestaltningen att pilla med jämte det att uppsatsen tar form kan förhoppningsvis ge mig både näring och syre åt texten. 

Ingen rubrik

Det sista fredagsinlägget innan måndag. Innan redovisning. Innan vi skriver! 

Det blir inget sammanfattande inlägg. För allt jag gjort denna korta gestaltningsperiod är att sammanfatta. 

Så har jag då istället något att tillägga här? : 

Det handlar om att visa en sida av sig själv som ingen annan hade kunnat visa. I resultatet finns konstnären representerad på ett annat sätt än när temat/frågeställningen/arbetet handlar om något annat. I självporträttet väljer konstnären exempelvis genom sin titel att visa publiken att det handlar om en representation av jaget och publiken kommer antingen störas av det blottade eller lämna verket helt oförstående...eller tröstad av att konstnären genom sitt speciella inre ändå kan sträcka ut en hand i det generella. Förhoppningsvis tar publiken med sig en idé om att vi är alla lika olika, unika och vanliga på samma gång och översätter bilden till dess egen motsvarighet. Hur hade jag gestaltat mig? 

Bilderna och dess källor finns på pinterest.com/finallylisa ---> LBD500 självporträtt.

Bilderna är inga självporträtt. Men de hade lika gärna kunnat vara det. 

Litteratur och referenser

Berta Hansson: Paula Modersohn-Becker, i Torsten Bergmark (redaktör): Ögonblick av närvaro. En konstnärernas konsthistoria, Gidlunds förlag 1989, ISBN 91-7843-004-6


ESTETIK OCH KUNSKAPSBILDNING Om ett vidgat estetikbegrepp och skolans kulturuppdrag.
- Tarja Häikiö


Picturing ourselves photography and autobiography - Linda Haverty Rugg
 

500 SELF PORTRAITS, Phaidon (Inledning av Julian Bell)


Skolverket: Kursplan för Bild i Grundskolan. Kursplan för Bildämnet i Gymnasieskolan.


Bengt Lindgren: Bild, visualitet och vetande; Diskussion om bild som kunskapsfält inom utbildning.


Individ, skola och samhälle. Pedagogiska texter av John Dewey 



Christer Wiklund: Framtidens undervisning - Möjligheternas spelplats. Ur: Om konstarter och matematik i lärandet. En antologi. (Hjort Madeleine (red.) M.fl. 

Mitt i veckan

Woppa! Nu måste jag backa bak i rummet, måtta med pennan och ögat så där traditionellt för att få perspektiv på vad jag gjort. Har samlat dessa två veckors arbete såhär:

Fridel, Paula och jag.

 

Handledning 25/11: anteckningar & tankar

En värld av nyanser - av Monica Vester

Presentation - viktigt att förstå tanken

Hur kan man gå vidare bortom vännerbokens klassiska upplägg? Hur kan vi koppla bort det rationella för att komma till UMPH!et?


"Ingångar till beskrivningar"
Man bär på sitt själv på olika sätt.



Workshops Självporträtt: Ordträdet med jaget. Bekväma rutor i golvet. Fyllda med jaget, eller välj två objekt från en stillebensamling och presentera varför DU valde dessa.


Projekt 1001 bilder/ansikten

Vad konstituerar en människa?

Det vidgade fältet 

Presentation Måndag. Var vi är + didaktisk frågeställning som kan komma att ändras.

Fredagsreflektioner v.47

Denna veckan har ordnings-Manne tittar fram. Hen finns ju alltid där hos mig men visar sig inte alltid. Hen ser till att jag gör vad jag ska vid rätt tid och påminner mig om att styra upp när jag släppt lös allt för bra. 

Skämt åsido (som ordnings-Manne säger) så har denna veckan handlat om att formulera vad jag gör. Det jag gör är att jag undersöker självporträttet: vad det är och har varit, hur man kan komma fram till det i skolan och vilka vinster det kan ha för eleven. 

Det jag gjorde i förra gestaltningskursen skulle kunna vara ett självporträtt om jag säger det. Om konstnären finns representerad kan bara konstnären avgöra. Men kanske krävs det en titel som påminner publiken om dess mening. Om syftet är att det ska vara just ett självporträtt. 

Referenser och nyckelord för denna vecka:

Självporträtt, kursplan för bild, Hermeneutik, idéformulering, Ansikte/bakom ansiktet

Nedan: tre olika självporträtt. Uttalade självporträtt. Som inte visar det man normalt ser när man tittar en person i ansiktet - eller just det man ser? 

(Bildkällor: pinterest.com/finallylisa ---> LBD Självporträtt)

Jag hamrar och spikar, jag bygger ett jag.

Hur långt ifrån ansiktet kan man gå? 2.0

Hur långt ifrån ansiktet kan man gå?

- How much of that do you think the viewer can get?
- Non of it
[...]
- But that isn't near an idea of a portrait..?
- I'm going to respectfully disagree with you, because it's a portrait of Miles process. 


I första avsnittet av Work of Art säsong 1 får Neo kritik för sitt porträtt av Miles. När jag suttit och ritat mina porträtt idag kunde jag se likheter med hennes tolkning av Miles. Prickar och streck, även om mina prickar och streck står för något annat.

Jag undrar om det hade varit annorlunda om det var hennes självporträtt som hon utformade såhär. Har konstnären makten att säga vad som är vad när det kommer till henne själv?

Julian Bell inleder boken 500 SELF PORTRAITS såhär:

I have a face, but a face is not what I am. Behind it lies a mind, which you do not see but which looks out on you. This face, which you see but I do not, is a medium I own to express something of what I am. Or so it seems till I turn to the mirror. Then, my face may seem to own me; to confront me as a condition to which I am bound.

Idéområde

Tema Självporträtt - Vad, hur och varför?

Ny board på Pinterest

LBD500, Självporträtt

Utforskar stöd i litteratur för att arbeta fram temat Självporträtt för gymnasiet.

Inriktningen bild och formgivning ska ge fördjupade kunskaper i två- och tredimensionella bildframställningstekniker. Den ska utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig och kommunicera visuellt samt att uppleva, tolka och reflektera över visuella uttryck ur olika perspektiv. Inriktningen ska ge kunskaper om det breda bildområdet samt dess tillämpningar och kombinationsmöjligheter i den mångskiftande visuella kulturen. Inriktningen ska dessutom ge möjlighet att fokusera på någon eller några delar av bildområdet.

Källa 

Undervisningen i ämnet bild ska ge eleverna förutsättningar att utveckla följande:

1. Förmåga att se, analysera, tolka och samtala om olika typer av bilder. Förmåga att använda ämnesområdets språk och etablerade begrepp för att förklara och värdera eget och andras bildarbete samt andra visuella företeelser.
2. Kunskaper om bildens funktion och användningsområden i samhället, i nutida, historiskt, nationellt och internationellt perspektiv.
3. Förmåga att arbeta nytänkande, idérikt och med personligt uttryck samt att arbeta i kreativa processer. Förståelse av vad ett konstnärligt förhållningssätt innebär.
4. Färdigheter i att framställa bilder med hjälp av olika material, tekniker och konstnärliga uttryckssätt, såväl med traditionella material som i nya konstformer och medier samt förmåga att själv utforma bildspråkliga budskap.
5. Förmåga att exponera, presentera och diskutera olika former av bildarbete.
6. Kunskaper om hur bilder och visuella framställningar uttrycker stämningar, betydelser och berättelser i olika genrer.
7. Kunskaper om etiska förhållningssätt, lagar och andra bestämmelser om upphovsrätt och arbetsmiljö som gäller för området.

Källa

Obs! Här sätter jag ner foten för vad jag ska undersöka.

Nyss hemkommen från handledning. Vad som är tydligast i världen för mig är svårt att förstå om man inte följt min process från gestaltningen i 360. Så här kommer ett litet nedslag/förklaring:

Jag backar tillbaka nu. Skalar av. Förtydligar. Renodlar. För att det ska bli lättare att förstå - både för min handledningsgrupp, min handledare och mig själv - om vart jag är på väg och vad jag undersöker:

Vad jag undersöker:
Vad är ett självporträtt? Vad kan det vara och hur långt bort från den traditionella bilden av ett självporträtt kan man gå?


Vart jag är på väg:
Arbetet ska sluta i en didaktisk frågeställning, som kuggar ihop med gestaltningen. Hade jag skrivit ner den idag hade den kunnat låta: Varför är  självporträttet ett viktigt inslag i bildundervisningen och vad finns det för vägar att gå för eleven, för att nå dit? (Jätteflummig formulering, men detta stadiet är ju just flummigt också.

Men varför har jag pratar om synestesi och prickar och musik och glitter och färg och tjolahej då? 
Jo. För att det är därifrån jag kommit när jag gått in i självporträttet. Tillsammans är nämligen synestesi/prickar/musik/glitter och färg artefakter som tillsammans bildar ett slags självporträtt för mig. (Bilderna med händerna)

Hur ska jag fortsätta nu då? 
Jo...till en början ska jag:  
 
* kolla vidare på självporträttets historia kontra samtidskonstnärers användade av formen.

* göra en mindmap med olika verktyg som leder till självporträtt

* Se om "Work of art" där de som arbetsprov till första avsnittet fått göra självporträtt och nu ska göra någon annans porträtt. Vad händer då?

V.46 fredagsreflektioner

Fredagsreflektioner var det ja. 

Här är dem punktvis:

* att brainstorma och prova är också att göra.

* det är bra att klippa sig. Börja om. Till och med när man sparat ut länge. 

* även om man kopierar så blir det aldrig som man tänkt sig. Och det är jättebra.

* ibland kan man behöva ta sig i kragen bara för att känna sig nöjd över att man gjorde det. Sen vad det blev kan vara sekundärt men oftast hänger det ihop och blev antagligen bra. 

* denna veckan har jag tagit en sak i taget då jag märkt att jag inte kan göra allt i samma tempo längre vilket jag kan se resulterat i kvalitet framför kvantitet.

Båda delar kan vara att föredra för olika syften. 

* Jag närmar mig mina inspirationstavlor på pinterest allt mer utan att titta på dem, de representerar en känsla som numera sitter i ryggen. Referenserna till det jag gör kan därför verka lite suddiga men för mig är de väldigt tydliga. 

Alla bildkällor hittas på pinterest.com/finallylisa -> LBD500 prickar respektive musik 

Att tappa siktet

"It's hard to take courage
In a world full of people
You can lose sight of it all
And the darkness inside you
Can make you feel so small

But I see your true colors
Shining through
I see your true colors"

ur. True Colors av Cyndi Lauper

Fick en kommentar på bloggen igår, tack!

Simon: 
"vem är det du bär med dig här? vem är bara vit vit vit?"

Lisa:
De vita prickarna har sin vita färg för att jag ville anonymisera personerna. Ingen är helt vit för mig. Det närmsta vitheten jag kan komma är O, U och Å men det finns en ton av grå och blå i dessa med varierande transparens.

Simon:
"fina pics btw. lite tingelingiga, änglastoft å mjukt fint ljus. händer berättar mycket om en människa säger ju folk, vad berättar dina om dig tro?"

Lisa:
Tack! Det var det jag ville uppnå. Glitter utan att addera glitter. Denna veckan handlar för mig om att pröva. Här provade jag var det kändes bäst att bära prickarna. Längst ut på fingrarna - där de ges funktionen känselspröt och ger mig fingertoppskänsla eller gömda längst in i den kupade handen - som att jag tar hand om dem (som mitt foto från förra gestaltningsdelen) eller någonstans att ha dem tills man behöver plocka fram dem.

Mina händer är nog en akilles-häl jag aldrig visat fram. Jag har alltid haft 10 små prinskorvar till fingrar och nariga nagelband för att jag är så dålig på att använda vantar i god tid. Min mormor sa däremot alltid "Kom mitt lilla gull, du har så goa och varma händer, jämt!" och så fick jag värma hennes fina händer med såndär lös hud som rynkiga små gummor har.

Simon: 
"vad säger linjerna i handflatan, har någon läst dina händer? bär du många människor? hur många människor bär dig? jag tänker att vissa människor tar ansvar(bär) för allt och alla, medan man själv inte anser sig vara någon att ta ansvar för(?)."

Lisa:
Ingen har läst mina händer, tidigare. Den sista bilden av de tre jag publicerade visar ett område linjer i fokus. När jag såg det första gången tänkte jag på ordet rötter för att bilden av linjer påminde mig om ett träd. Tänker jag på rötter tänker jag i sin tur på att den gren jag tillhör inom Pegoraro har ett familjenamn (det har alla tre grenar) som är Pacanin. När jag bodde i Italien planerade jag att tatuera in namnet i fotvalvet vilket inte blev av för att tatueraren inte hade någon ledig tid för än dagen efter jag skulle flytta hem igen. Jag tar frivilligt ansvar för mina rötter. Min pappa var och är en spindel i nätet, och kanske faller inte äpplet så långt ändå. Det är nog bara sån jag är, eller har blivit av att vara medlem i en familj som varje år bilat utan luftkondionering i två dygn för att nå släkten. Varje sommar.

Jag bär på alla som fastnat och jag kan tänka mig att de blivit fler med hjälp av min synestesi än om jag saknat den.

14/11 Att vara en sån som bär med sig människor 1.0

14/11 Sånt jag gör när jag inte gör det jag borde, som ändå visar sig vara till nytta.

 Tagit sovmorgon

 

Tänt ljus för mormor

 Vikt små plagg som någon ska ha på sig

Sett prickar överallt. 

Läst bloggar som jag alltid läser. som Elsa Billgrens blogg tex. och återkommit till

Sonia Rykiels sidensjal.

12/11-13 Triangulering och textarbete

Igår hade vi en genomgång av Kajsa G Eriksson om vårt kommande textarbete. Det ska bli spännande att väva in gestaltning i uppsatsskrivandet även om det såhär i starten känns förvirrande. Alla institutioner har sitt regelverk, vissa mer strikta än andra. Jag hoppas kunna använda mig utav det jag lärt mig av uppsatsarbetet på konstvetenskapen och ändå vara fri att forma uppsatsen efter de kreativa ingångar jag ges på HDK. NU börjar uppsatsen, även om det är gestaltning först och jag känner mig väldigt peppad. Det är ett pirr att skriva uppsats och jag kan inte vänta på att komma igång!

Kajsa pratade om triangulering och jag såg en triangulering inom gestaltningsbiten med. Det kanske inte är där det slutar när jag väl ska skriva uppsats, men såhär ser det ut just nu i alla fall:

 

För min del tror jag att gestaltningsarbetet och skriv-delen kommer vara lite sammanflätade i och med att jag är intresserad av gestaltningsarbetet som en undersökning för att pröva teori. Sedan konstvetenskapen har en forskare hängt kvar hos mig och det är Marsha Meskimmon. Har tidigare läst Contemporary Art and the cosmopolitan imagination. Har nu läst om en spännande bok hon skrivit som jag känner kan komma väl till pass för uppsatsen. Får se om så blir fallet när jag väl sätter tänderna i hennes text.

Såhär skriver man om hennes bok The Art of Reflection - Women Artists' Self-portraiture in the Twentieth Century:

Self-portraiture has long been a means for the male artist to assert an identity as masterful creator or tortured soul; women have overwhelmingly been presented as objects, and rarely as subjects of self-portraiture. In recent years, however, women artists have used their work to disrupt this tradition.

With 43 illustrations of works by Louise Bourgeois, Frida Kahlo, Alice Neel, Cindy Sherman, and Jo Spence, among others, "The Art of Reflection" is the first sustained inquiry into the appropriation of self-portraiture by women. In suggestive critical meditations on paintings, photographic work, sculpture, performance art, and body art, Marsha Meskimmon shows how twentieth-century women artists have undermined male-centered definitions of how "the artist" depicts the self.
Drawing upon feminist theory and philosophy from Simone de Beauvoir to Luce Irigaray, "The Art of Reflection" casts doubt on the idea of self-portrait as a mirror, in which the static self is rendered accurately and naturalistically. Meskimmon evokes a series of myths about what an artist is, how "he" should be represented, and how "his" work is to be read as autobiography. Through close readings of the imaginative self-representations of women artists -as male artist and god, as central player in the studio and in the Christian passion- she shatters these myths.

In an absorbing assessment of the ways women artists have negotiated the complex group of roles ascribed to "woman," Meskimmon considers the partially nude painting by pregnant artist Paula Modersohn-Becker and performance artist Annie Sprinkle's confrontation of the thin line between celebration of female sexuality and objectification of the femalebody.

As a nuanced appreciation of the interpretations of self-portraiture among women artists, "The Art of Reflection" will prove an invaluable resource on a subject that has received little attention from art criticism. Meskimmon's work also presents a bold challenge to critical tradition, compelling readers to rethink the meaning of the genre as a whole.
 

Presentationen idag 11/11

Jag skrev ett sammanfattande inlägg lite längre ner på bloggen. Detta var alltså precis innan redovisningarna. När vi nu är halvvägs känner jag inte att jag har mer att tillföra. Jag är bara peppad att gå vidare in i 500-kursen. Känns bra att fortsätta på något, men att aktivt ta en ny riktning. Mina ledord för detta är:

MUSIK (Album, låtar, artister)

PRICKAR (i rummet och på kroppen) 

SYNESTESI (Min, andras och liknande upplevelser) 

Synesthesia Family