En tanke bara

Många är de på är de påbörjade processer som rör sig i ens huvud. En tanke en process. Men det slår mig denna veckan hur mycket det egentligen stör att man har olika projekt på gång samtidigt och hur mycket projekten liksom givs energi av varandra och föder det andra. Hur mycket är allt jag gör egentligen del i samma process och hur mycket av allt mitt andra hålligång ska inkluderas i projekt och processer som startar på HDK. Tiden måste jag fördela mellan de olika projektet, varav ett är en barnbok som talar till barn om döden. Boken ger inga svar utan förlöser förhoppningsvis diskussioner och tankar hos barn och deras närmsta vuxna. Mitt arbete i det hela innebär att illustrera författarens ord och förmedla ett budskap. Stor del i budskapet är att inte sätta ord på barnens fantasi utan öppna dörrar till reflektion och alltså inte illustrera den första bild som texten bidrar till i mitt huvud - högst påtaglig koppling till gestaltningsarbetet här. När jag sen färgsätter mina bilder finns det rätt och fel färgsättning och den är nog det svåraste och det som jag väntar med till sist. Det som ger mig beslutångest är att jag har något inre om styr (synestesin) och som inte förmedlar det jag egentligen vill. Detta är nog första gången som synestesiglasögonen hindrar mig. Jag ser färger som jag inte vill. Färger bortom bilden och jag vet inte om jag ska tillåta mig det eller inte.

Oavsett så är kopplingen mellan processerna tydlig. Och svaret på mina frågor tycks vila i att en person är en enda lång process. Svårt för de små processerna att inte höra ihop då. 

Ska man visa allt som ryms i det inte arkivet?