En igenväxt trädgård, en trädgårdsmästare och en lummig innergård. Så kan man beskriva veckan som varit. Jag har gått runt i förvirringen och inte vetat vad jag gjort när jag gjort det. Var jag varit när jag var där och vad jag sett när jag sett det. Men jag skrev mig igenom det, gick bland sly och undrade vad det skulle bli av denna igenväxta trädgård. Och så kom torsdagen, handledningen och trädgårdsmästaren, min grupp som tillsammans peppade och gjorde mig påmind om essensen i det jag skrivit om på bloggen.
Nu står jag bara inför en lummig trädgård, en såndär gammal som man kan utantill men som ska få ordnas upp lite.struktureras.bli vacker igen. Mitt arbete får ha en gemensam tråd men ändå vara lite spretigt som dendär trädgården. Det är viktigt att få höra att det är ok. Det är viktigt att få bekräftelse på sitt arbete även när man är i starten. Och efter att ha haft handledning så många gånger nu genom bildlärarutbildningen så vet man också hur förlösande det är för något att komma ut när det legat och pockat på. När det legat huller och buller framför en i dendär trädgården. Det gäller alltså att ha ögon utifrån (inte i nacken) som ser att dendär grenen kanske kan få övervintra så tar den sig. Eller "har du gett dendär pelargonen sin näring? Annars hade jag gett dig rådet att fortsätta med det."
Klockan är sju på morgon och det är snart dax att kliva ur sängen. Jag ska ta tåget till några nygamla platser och blir borta över nästa vecka. Med mig har jag summan av kardemumman, dendär essensen till kakan, trädgårdsmästarens lie.....och mitt skissmaterial såklart.
Jag hoppas hitta platser som bär färger bortom.....
(Sjukt peppad!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar