Andra utgångspunkter än de för ögon, näsa och mun.

Jag hade hoppats på att inte behöva fylla mönstret och "diamanten" med innehåll när jag sökte efter ett subjektsligt objekt som skulle stå för mig. Men kanske är det så överhängande viktigt att jag är en sådan som "bär med sig människor" att det är dumdristigt att utesluta innehållet när det finns där så tydligt. Ett mönster som är generellt och samtidigt specifikt utelämnar ju det specifika innehållet när det tolkas som generellt, samtidigt som det verkar högst personligt när man vet något mer om processen och om mig. Att prickarna och färgerna från min synestesi varit centrala i min process tror jag är ganska självklart. På utställningen ville jag plocka fram en del av processen som varit central för mig.

När jag nu går vidare i processen är det utifrån några punkter som kommit fram genom processen, gamla handledningar och från uppsatsen.


* "Vad är "diamanten"? Är det den som är själen?"

Ja. Om det var händerna som ritade självporträttet och hjärnan som reflekterade under processens gång så var det själen som var resultatet. Men i själen är jag aldrig ensam och på vägen gick gestaltningen miste om mitt innehåll. Det som ryms där inne. Jag utgick ifrån tanken att jag alltid arbetar med dedär innehållet som är specifikt för mig och undrade om jag kunde arbeta med det själsliga utan att blanda in det visuellt. Faktum är att diamanten är kanske aldrig riktigt tom och nu ska jag fylla den med de reflektioner, splitter och minnen som ryms här inne. 


*"Du är en sån som man upplever bär på människor."

Det är kanske ingen idé att jag försöker bortse ifrån detta utlåtande om det finns där framför mig, så klart och tydligt att det ännu är viktigt för mig. Lika mycket som mina färger är bortom de vanliga färgerna är berättelserna som pockar på här inne så klara och tydliga att jag inte kan bortse ifrån dem. Kan jag gestalta detta? Jag började processen med att undersöka var på kroppen dessa människor bärs. Det får bli till att fortsätta den undersökningen.